Horses..

Sitter och tänker på hästar jag mött genom åren och som betytt något extra för mig.

Fiffilina
Min första egna ponny. Min bästa vän som var helt underbar. Vi startade från noll och upplevde mycket tillsammans. Jag fick dela en underbar ponnytid tillsammans med henne; en massa bus, skoj och roligt blandat med tårar, blod och svett. Hon är mamma till våran Phoebe, idag står Fiffi på ridskolan där hon blir bortskämd av alla som inte kan motstå hennes tindrande ögon när hon tigger godis..

Madicken

Syrrans första ponny, en liten B-ponny. Hon såg ut som en shettis fast hon var korsning russ/welsh: welsh ben och welsh huvud med russ mage och russ rumpa ^^ En ponny med en bakgrund som "vandringspokal" innan vi tog oss an henne. Syrran har aldrig åkt av någon häst så mycket som denna. Madicken var våran oslipade diamant som blev en riktigt välutbildad barnponny efter åren hos oss, då slutade hon helt försöka slänga av sina ryttare. Idag lever Madicken ett härligt liv som familjeponny på en gård och mamma åt ett föl.

 

Phoebe

Vår egna uppfödning som gett mig oersättlig kunskap och erfarenhet. En diva med enorm personlighet och egna åsikter, precis som mamma sin (också hon en ögontjänare..) Jag hoppas och tror att Phoebe är en framtida tävlingsponny om hon hittar en partner att ha i sadeln.

 

Ängvaktarns Nektar

Efter våra första ponnyer köpte vi en läromästare som kunde allt och kunde hjälpa oss utvecklas. Nektar är en welsh/arab D-ponny med tävlingsbakgrund: SM i fälttävlan, uttagen till lag-SM i dressyr och felfri 120cm hoppning. Vi fick en kortare tävlingskarriär på denna krutburk, som aldrig tycks bli trött, springer fortare än vinden och älskar krondiken mer än något annat. Men Nektar tröttnade på att tävla. Hoppade allt på träning men ville inte på tävling. När det var dags att gå upp på stor häst såldes han tillsammans med Fiffi till ridskolan. Han har lärt oss mycket, inte minst syrran, och har mycket kvar att ge till ridskolans elever.

Ri-Tachie v/h Kastanjehof

Övertygad om att jag inte skulle ha någon ny häst än på ett tag åkte jag till England för att jobba. Där råkade Rye stå och sedan råkade han följa med mig hem. En häst som lärt mig mycket och som har egenskaper som jag beundrar, ett bevis på att med vilja och envishet kommer man långt, en vän som aldrig gnäller även om vi båda har våra brister. Vi kämpar vidare mot våra mål och hela tiden två steg fram och ett steg bak.

Ulmus
Senaste tillskottet i vårt stall, syrrans första stora häst. En vacker häst med oerhörd talang som själv inte vet hur bäst han är. Syrran gör ett jättejobb med honom och tillsammans är de ögongodis att titta på. Ulmus har alla förutsättningar att lyckas, och så mycket har hänt på bara det senaste året. Jag o Rye, Syrran o Ulmus; vårt team har fått många erfarenheter hittills. Ser fram emot många fler händelserika år framöver!


Lunchfodraren


Grana för ett år sedan, jag lunchfodrade. Här delar Wodka och X-file på en hög :)

Framtidsmål

Vet inte hur vi kom in på det, men i alla fall:

 

Lollo: Sedan när man blir gammal blir det till att sitta och åka islandshäst i skogen.

Emmeli: Islandshäst??? Varför just islandshäst?

Lollo: För vid det laget lär axlar rygg och leder vara totalt utslitna så man bara orkar åka islandshäst i skogen.

Emmeli: Nej jag ska rida grand prix dressyr på mitt halvblod! Han kommer vara så pass lydig! Gör allt på kommando!

Lollo: Ja vid sisådär 90 års ålder bör man ju kunna allt man ska kunna för den nivån!

Emmeli: Precis! Men du lär ju få det svårare som hoppryttare, du måste ju ändå styra!

Lollo: Nej jag får det inget svårt, jag bara vrider på huvudet så följer hästen dit den ska.

Emmeli: Smart!

Lollo: Fast det blir förstås svårt om man har stödkrage.

Skratt attack.

 

Senior Future Cup - Here we come!!


Svenska språkmysterier

Hmm har under de senaste månaderna stött på diverse språkmysterier, ord som jag aldrig tidigare hört:

Tyken att någon är tjurig, butter
Pompom att någon är ute och cyklar; lyset är på men ingen är hemma
Beige Jag har alltid uttalat det beeigeht men tydligen finns det även de som säger bääscht

La ett ord som läggs till lite här och var, precis som typ, liksom, asså, bah

Box finns det alltså flera varianter på. Antingen min variant bocks eller den andra varianten books.

 

Jag säger då det. Min häst är tydligen lite pompom, enligt Linn ^^


My own kind of music

You´ve got to make your own kind of music
Sing your own slash of song
Play your own kind of music
Even if nobody else sings along


What a week

Just nu är jag ruskigt trött. Hade prov igår om hästens matsmältningssystem samt så fick jag rida en långtradare på unghästlektionen som är som en ångvält att rida: efter 30min dressyr på denna var jag helt SLUT!

Idag var det svårt att få Ryes koncentrationsförmåga att fungera på dressyren och jag bröt ihop; hur frustrerande som helst även om man aldrig ska blanda ridning med frustration. På eftermiddagen tog jag två skolhästar o red två dressyrpass till: Kunde avsluta min dag bra till sist. Därmed är jag helt utpumpad nu.
Inget är Ryes fel, men det är svårt att få till bra ridning på honom. En häst som andra tycker är tråkig att rida blir jag tacksam till att sitta på; den är så okomplicerad!!
Men min häst är och förblir the one and only, så det så!

I söndags var det GLOBEN! Tillsammans m syrran o mamma såg vi först hoppningen och Roffes uppvisning! Han är helt klart en ridförebild, han rider så beslutsamt och som sagt rider han häst efter häst på hög nivå och av hög klass. Sedan blev det shopping;

- Guld glitter spö (hehe)

- Tävlingsschabrak, gråblå m guldkant o "Ri-Tachie" inbroderat

- Stallskor m stålhätta

- Vintertäcke m hals till Rye

- Pannlampa

- Böcker

Sedan blev det kvälls showen, de bästa var ändå kvinnan m sina getter o fårhundar o häst; wow! Och Pignon med sina hästar som har utvecklat en så otrolig kommunikation.

 

Nu bli det sova. Imorgon är det fredag, helg och stalljour! Helgen får spenderas med vänner, hästar och Rye ;)


Unghästar

Jaa idag är dagen efter Ky-festen, jag hade inte haft något emot att ligga och dra mig i sängen men jag var i tid till skolan :)

På morgonen red vi unghästar. Först var det hopplektion på Marinella, den bak-och-framvända damcykeln som de beskriver henne. Hon är byggd i nerförsbacke och var inte lätt att sitta i lätt sits på.. Den lilla hästen var lite tittig, bockade och hoppade stort ibland men oj vad söt hon är ^^ Det gick bra.
Sedan var det ridning på dressyrbanan ute, i alla gångarter. Jag satt på Madame, en söt skimmel på 2,5år. Hon skötte sig jättebra, kan mycket med tanke på sin ålder.
Ikväll så red jag och Linn ut i skogen med Rye och Fatima, trots mörkret. Vi tog det lugnt, med tanke på de hårda dressyrpassen igår. Imorgon tänkte jag rida ut och galoppera Rye, innan jag åker hem till Stockholm. Det blirr Globen horseshow på söndag!


Kan inte låta bli att tänka på:
*Rye. Undrar vad som hade hänt om inte jag köpt honom, någonstans tror jag att han förstår det lika väl som jag. Det känns ibland som att han visar tacksamhet; den första hästen jag mött som gör det i så fall, om hästar kan känna så. Han arbetar och kämpar på alltid utan att klaga. Han har aldrig lagt bak ett öra mot en människa. 
Vår kommunikation brister ibland och det är då det blir fel. Men samtidigt är det fascinerande hur väl vi förstår varann. I ridningen. Också så små enkla saker som jag inte alls tänker på men som faktiskt är en kommunikation och ett samspel; hur Rye vänder på huvudet för att tala om att jag spänt sadelgjorden för hårt, hur jag vet hur hans bakben ska lyftas för att underlätta för hans shivering, hur han känner till alla mina svagheter, hur han accepterar att gå bredvid mig till hagen, hur jag vet hans reaktioner i olika situationer, jag vet vad han gillar att äta, hur han lyssnar till alla mina kommandon, hur jag litar på honom och han på mig. 
Alla dessa vardagliga detaljer kommer bara från att tillbringa så mycket tid som möjligt med varandra. 

*Phoebe. Tänk om någon annan skulle sitta i din sadel och känna det som jag känt så många gånger. Den ryttaren skulle känna sig oslagbar.

Ska sova

Hmm datorn vägrar lägga upp nya bilder på bloggen så därför kommer några favorit i repris istället :)

Jag och Giovanni, Avesta Tusse Läger 2006

Sötnosar!

Syrrans förra ponny Nektar och hans bästis Pepito (Lusitano) sommaren 2006, Tusse Läger

 

 

Usch det känns motigt ibland. Att tro på sig själv och det man gör, att bara överleva vardagsbekymmer kan ibland kännas lika tungt som att bestiga Mount Everest.

Men varför klagar jag?

 

Nu de senaste dagarna inser jag ju hur små mina problem är i jämfört med andras. Tänk om ens älskade häst är skadad för livet utan möjlighet att återhämta sig? Tänk om man av urusla skäl tvingas sälja eller lämna iväg sin häst, bästa vännen? Tänk om man inte längre har möjlighet att göra det man älskar mest av allt?

Jag har inga sådana problem. Jag har Rye och Phoebe och jag kan göra det jag älskar mest av allt. Det är inte det värsta som kan drabba mig men det är svårt ändå. 


Survivors: the Art of Dressage

Nu är det gjort!
Min och Rye´s debut på dressyrbanan.
Och vi överlevde.

Redan på framridningen (Rye var så fin med knoppar) kändes Rye koncentrerad med rätt fokus för en gångs skull, det är det man aldrig vet med honom.
Sedan gick vi in på banan och visade upp oss. Vi lyckades ta oss igenom utan större missar.
Rye, även kallad Hacke Hackspett, fällde ner huvudet snarare än gick i form och jag, ja jag klamrade mig fast för allt kung och fosterland och gjorde allt som stod i min makt för att få stopp på SKUMPANDET. Lättare sagt än gjort.

När domaren var klar med sitt protokoll fick jag och Rye ställa upp oss och konversera med domaren.


Domare: Jaha, vi börjar med de positiva bitarna

Börjar med de positiva bitarna?? Det betyder att det finns negativa också..

Jag: Aaa

Domare: Vad tyckte du var positivt?

Ska JAG svara på det..?

Jag: Jag tyckte han var snäll och ambitiös, ställde upp för mig och framför allt var koncentrerad.
Domare: Brukar han inte vara koncentrerad?
Jag: Nej han kan stirra långt bort i fjärran och då får man inte kontakt med honom.
Domare: Så som han gör nu?
Rye står och stirrar långt bort i fjärran.

Jag: Aaa.

Domare: Okej, vad mer?

Jag: Jaa, vi fick ju till allt på rätt ställen och så..

Domare: Var det ditt mål med programridningen?

Jag: Mitt mål var att överleva programridningen..

Domare: Jamen, det gjorde ni ju gott och väl! Fanns ingen risk till att ni inte skulle göra det! Eller hur?

Jag: Nej det är ju sant.

Domare: Vad jag ser är en stor häst -
Bara 177cm hög.

Domare: - som inte riktigt är framme för skänkeln och därför glappar väldigt mycket fram i bettet. Men jag tror att det finns mycket och hämta hos den här hästen och det tror jag att du kan få fram om du rider med mer självförtroende. Just nu ser det ut som att ni ber om ursäkt för att ni finns till inne på dressyrbanan, men gör inte det utan rid mer och visa att här kommer jag!

Jag: Aaa det här är vårt första dressyrprogram tillsammans, annars så hoppar vi mest..

Domare: Ja jag såg det på galoppombytet nere i hörnet.

Tusan också, att galoppombyten inte ingår i ett Lätt B program..


Vi slutade trots allt på 53%, min mardröm var att vi skulle hamna på 47% så jag är nöjd: nu kan det bara bli bättre! Protokollet innehöll mestadels positiv kritik, jag tror domaren gillade Rye :) Nu blir det att trimma dressyr framöver!

Duktigaste Rye!!!


Snart är det jul

Jaa snart är det jul och på Grana tränas det för fullt inför Lucia showen.

Bland annat våran kadrilj på nio hästar varav:
tre halvblod, en travare, en frieser, en fjording, en new forest och två korsningsponnyer :)
Ska bli himla kul, vi hittar på en massa annat bus också.


Sedan några ord om skolan.
Jag och Rye i hoppningen: jag får höra att jag har en väldigt lydig häst, men att jag är alldeles för pedantisk (vilket jag ser som både positivt och negativt ;) )
Jag och Rye i dressyren: vi visar trevlig vilja och är ambitiösa, men vi har mycket kvar att jobba på..

Huh! Få se om jag o Rye överlever vårt livs första dressyrprogramträning imorgon..
Ready or not, here we come!


Smider planer

Jag vill lägga upp bilder på bloggen men datorn vägrar samarbeta! Så tyvärr, inga bilder.

Men, däremot lite framtida planer:

  • Globen helgen! Det blir trots allt globen för mig i år igen tillsammans med syster o mamma :)
  • Lucia! Det blir middag och trevlig kväll med Ky klassen. Och jag ser fram emot Granas årliga lucia show!! Den tränar vi stenhårt inför.
  • Julavslutning med klassen, sedan jul lov :)
  • GeKås shopping/roadtrip, totalt blir vi fem brudar som gör vägarna och Ullared farligt ;) naajs
  • Julafton! årlig tradition att bogsera in alla hästar kanske? Sedan feest ;)
  • Träna och träna och träna under julen inför skolstarten. Dessutom besöka min ridpraktikplats.
  • Längre än så har jag inte kommit :)

Hästtjej med noll koll!

Haha.. aa så det kan gå ibland. Som t. ex i tisdags.

Jag skulle precis åka från skolan till stallet. Bilen startar, backar ut från parkeringen och sedan dör den. Vill inte starta, alls.

Efter samtal med pappa (har svaren på livets alla gåtor, i varje fall alla tekniska gåtor) och klasskompisar som inte hade några startkablar (ingen av oss skulle heller våga sätta startkablarna i alla fall) och försök att rulla igång bilen (gick inte trots det stora antalet hästtjejer varav en motorkunnig hästtjej) så gick jag, Maja och Cissi upp till lantbruksskolans lärarrum i jakt på startkablar.

Trodde att jag skulle möta ett par hjälpsamma och händiga lärare men nej, de var väldigt skeptiska och sa: det är bara att rulla igång bilen. Har ni redan gjort det? Jamen ni vet att växeln ska vara i och ni ska försöka starta bilen. Har ni dragit ur handbromsen? Äh gå in o prata med Per. Han heter snälle Per; snälle snygge Per.
Efter mycket om och men samt under protester följde Per med ut till parkeringen. Han krävde att jag skulle tvätta hans bil om han fick igång min. Jag undrade om han ens ville det när han skulle se hur min ser ut, sedan frågade jag om det gick bra att jag använde spolspilta och hästschampo. Det gick bra.

Följande kommentarer fälldes den närmaste timmen, vaktmästare och motorkunniga elever blev involverade i min bil:

-Den här är bara att köra till skroten direkt.
-Vad har den gått för något? (Hästtjejer som vi är svarade Maja lätt fälttävlan)
-Har du bensin i?
-Har du haft radion på för länge? Jaså radion var stulen.
-Silvertejp också, var det inte den här bilen som är med i "Svensson Svensson" Filmen? (sa ju att min bil är kändis)

Till slut hittade de felet, en säkring hade gått och jag kunde köra vidare med min älskade bil <3


Tillsammans

Tillsammans är man mindre ensam

men vad som än händer är man alltid ensam


Restaurangen i Gamla Stan

Ja jag kan inte låta bli att ibland tänka tillbaks på mitt gamla jobb i gamla stan. För ett år sedan när jag gick hem från jobbet, mot tunnelbanan mitt i gamla stan. Stenbyggnaderna som bara osar historia, alla kända människor som bor här och som klivit på samma trottoarer genom tiderna. Jag slutade jobba sent på kvällen, och när jag såg upp mot taken lyste månen ner på gamla stan och trafiken hördes i bakgrunden. Alla människor som gick ut på krogen medan jag gick hem; helt slut i huvudet efter flera timmars jobb. Ibland jobbade jag mer än tio timmar i sträck.

Alla spännande människor och turister jag mötte via mitt jobb. Jag som inte ens visste vilken sida gaffeln skulle ligga på när jag började; plötsligt skulle jag leka vinproffs och sälja de dyraste flaskorna! Och vissa kvällar satt Olderico och spelade bandoñon (stavas d så..?) vid fönstret. Bakgården som under sommarkvällarna lystes upp av levande ljus. Grabbarna i köket som skrålade ikapp med "Svenska favoriter" på radion. Restaurangen fylldes av sydamerikansk musik som handlade om brustna hjärtan och kärlek.. Och världens absolut godaste mat!!!!

Jag måste antagligen ha lämnat spår efter mig i restaurangen,haha. Roberto till exempel, som blev så glad när han kunde lära mig allt han kunde. Vi körde vårt eget stuk och hade sjukt kul tillsammans även om vi också skrek på varandra. Haha. Ibland undrade jag om inte jag själv hade sydamerikanskt blod: de är kända för sitt vilda temperament och jo tack, det var inte lätt alla gånger att jobba ihop med den här ligan. Jag lärde i alla fall Byron svenska och vi hade roligt tillsammans, vi skötte restaurangen själva vissa kvällar.

Igår skrattade jag. Jag fick sms; av Roberto. Haha, än har han inte glömt mig och han undrade hur det går för mig. Jag frågade om de klarade sig utan mig på restaurangen. Vi får se vad han svarar.

Senaste häst-veckan

Senaste veckans ridning.

Måndag Först var det instruktörslära och jag red Sune som tyckte jag var oerhört besvärlig som krävde saker av honom. På kvällen var det Pay and Jump tillsammans med Rye, vi hoppade 110cm, sex stycken hinder med två nerslag. Han kändes fin i alla fall <3

 

Tisdag Jag och Linn red ut, Linn på Fatima och jag på Rye. Det var kolsvart ute men vi satte på reflexer och en dåligt fungerande pannlampa. Hästarna var duktiga. Vi red upp till kyrkan förbi kyrkogården och skolan, sedan travade och galopperade vi längs Göta Kanal, gick över ett övergångsställe och sedan hem genom skogen.

 

Onsdag Först blev det en välbehövlig dressyr träning för Malin tillsammans med Rye. Han var jätteduktig. Vi tränade bakdelsvändningar o Malin körde hårt med oss. På eftermiddagen longerade jag Pärlan som skötte sig bra.

 

Torsdag På förmiddagen var det unghästlära och då red vi först ut i skogen. Jag satt på ridskolehästen Starlight som var jättesöt. Sedan fick jag rida 2,5 åringen O´Diablo på flisbanan. Idag galopperade vi också och Diablo är en söt häst han med :) Ett missförstånd blev det där jag höll på att åka av (haha klantig som man är) men allt gick bra. Gick en promenad med Rye på kvällen.

 

Fredag Imorgon vilar Rye, men kanske blir det lite nötande på Phoebe.

Lördag Lucia träning på Phoebe, sedan tänkte jag rida markarbete på  Rye.

 

Söndag Tävling, sista omgången av allsvenskan tillsammans med Rye :)

 

Hmm jag spånar vidare. Känner mig inte speciellt begåvad just nu men det enda att göra åt saken är att träna ännu mer. En smart sak som Tusse sagt som jag bär med mig är:

"Man är ingen duktig ryttare när man tycker att man kan allt, en duktig ryttare blir man när man inser vad man har kvar att lära sig."

Jag vet vad jag har kvar att lära mig, vilket måste vara positivt  :)  Men ack, så lätt det var när man som 12-åring bara kände sig BÄST hahaha...


Om

Min profilbild

Lollo

RSS 2.0