LONY

Sitter och tänker på hästar jag mött genom åren och som betytt något extra för mig.

Fiffilina
Min första egna ponny. Min bästa vän som var helt underbar. Vi startade från noll och upplevde mycket tillsammans. Jag fick dela en underbar ponnytid tillsammans med henne; en massa bus, skoj och roligt blandat med tårar, blod och svett. Hon är mamma till våran Phoebe, idag står Fiffi på ridskolan där hon blir bortskämd av alla som inte kan motstå hennes tindrande ögon när hon tigger godis..

Madicken

Syrrans första ponny, en liten B-ponny. Hon såg ut som en shettis fast hon var korsning russ/welsh: welsh ben och welsh huvud med russ mage och russ rumpa ^^ En ponny med en bakgrund som "vandringspokal" innan vi tog oss an henne. Syrran har aldrig åkt av någon häst så mycket som denna. Madicken var våran oslipade diamant som blev en riktigt välutbildad barnponny efter åren hos oss, då slutade hon helt försöka slänga av sina ryttare. Idag lever Madicken ett härligt liv som familjeponny på en gård och mamma åt ett föl.

Phoebe

Vår egna uppfödning som gett mig oersättlig kunskap och erfarenhet. En diva med enorm personlighet och egna åsikter, precis som mamma sin (också hon en ögontjänare..) Jag hoppas och tror att Phoebe är en framtida tävlingsponny om hon hittar en partner att ha i sadeln.

Ängvaktarns Nektar

Efter våra första ponnyer köpte vi en läromästare som kunde allt och kunde hjälpa oss utvecklas. Nektar är en welsh/arab D-ponny med tävlingsbakgrund: SM i fälttävlan, uttagen till lag-SM i dressyr och felfri 120cm hoppning. Vi fick en kortare tävlingskarriär på denna krutburk, som aldrig tycks bli trött, springer fortare än vinden och älskar krondiken mer än något annat. Men Nektar tröttnade på att tävla. Hoppade allt på träning men ville inte på tävling. När det var dags att gå upp på stor häst såldes han tillsammans med Fiffi till ridskolan. Han har lärt oss mycket, inte minst syrran, och har mycket kvar att ge till ridskolans elever.

Ri-Tachie v/h Kastanjehof

Övertygad om att jag inte skulle ha någon ny häst än på ett tag åkte jag till England för att jobba. Där råkade Rye stå och sedan råkade han följa med mig hem. En häst som lärt mig mycket och som har egenskaper som jag beundrar, ett bevis på att med vilja och envishet kommer man långt, en vän som aldrig gnäller även om vi båda har våra brister. Vi kämpar vidare mot våra mål och hela tiden två steg fram och ett steg bak.

Ulmus
Senaste tillskottet i vårt stall, syrrans första stora häst. En vacker häst med oerhörd talang som själv inte vet hur bäst han är. Syrran gör ett jättejobb med honom och tillsammans är de ögongodis att titta på. Ulmus har alla förutsättningar att lyckas, och så mycket har hänt på bara det senaste året. Jag o Rye, Syrran o Ulmus; vårt team har fått många erfarenheter hittills. Ser fram emot många fler händelserika år framöver!