Unghästar

Jaa idag är dagen efter Ky-festen, jag hade inte haft något emot att ligga och dra mig i sängen men jag var i tid till skolan :)

På morgonen red vi unghästar. Först var det hopplektion på Marinella, den bak-och-framvända damcykeln som de beskriver henne. Hon är byggd i nerförsbacke och var inte lätt att sitta i lätt sits på.. Den lilla hästen var lite tittig, bockade och hoppade stort ibland men oj vad söt hon är ^^ Det gick bra.
Sedan var det ridning på dressyrbanan ute, i alla gångarter. Jag satt på Madame, en söt skimmel på 2,5år. Hon skötte sig jättebra, kan mycket med tanke på sin ålder.
Ikväll så red jag och Linn ut i skogen med Rye och Fatima, trots mörkret. Vi tog det lugnt, med tanke på de hårda dressyrpassen igår. Imorgon tänkte jag rida ut och galoppera Rye, innan jag åker hem till Stockholm. Det blirr Globen horseshow på söndag!


Kan inte låta bli att tänka på:
*Rye. Undrar vad som hade hänt om inte jag köpt honom, någonstans tror jag att han förstår det lika väl som jag. Det känns ibland som att han visar tacksamhet; den första hästen jag mött som gör det i så fall, om hästar kan känna så. Han arbetar och kämpar på alltid utan att klaga. Han har aldrig lagt bak ett öra mot en människa. 
Vår kommunikation brister ibland och det är då det blir fel. Men samtidigt är det fascinerande hur väl vi förstår varann. I ridningen. Också så små enkla saker som jag inte alls tänker på men som faktiskt är en kommunikation och ett samspel; hur Rye vänder på huvudet för att tala om att jag spänt sadelgjorden för hårt, hur jag vet hur hans bakben ska lyftas för att underlätta för hans shivering, hur han känner till alla mina svagheter, hur han accepterar att gå bredvid mig till hagen, hur jag vet hans reaktioner i olika situationer, jag vet vad han gillar att äta, hur han lyssnar till alla mina kommandon, hur jag litar på honom och han på mig. 
Alla dessa vardagliga detaljer kommer bara från att tillbringa så mycket tid som möjligt med varandra. 

*Phoebe. Tänk om någon annan skulle sitta i din sadel och känna det som jag känt så många gånger. Den ryttaren skulle känna sig oslagbar.

Ska sova

Hmm datorn vägrar lägga upp nya bilder på bloggen så därför kommer några favorit i repris istället :)

Jag och Giovanni, Avesta Tusse Läger 2006

Sötnosar!

Syrrans förra ponny Nektar och hans bästis Pepito (Lusitano) sommaren 2006, Tusse Läger

 

 

Usch det känns motigt ibland. Att tro på sig själv och det man gör, att bara överleva vardagsbekymmer kan ibland kännas lika tungt som att bestiga Mount Everest.

Men varför klagar jag?

 

Nu de senaste dagarna inser jag ju hur små mina problem är i jämfört med andras. Tänk om ens älskade häst är skadad för livet utan möjlighet att återhämta sig? Tänk om man av urusla skäl tvingas sälja eller lämna iväg sin häst, bästa vännen? Tänk om man inte längre har möjlighet att göra det man älskar mest av allt?

Jag har inga sådana problem. Jag har Rye och Phoebe och jag kan göra det jag älskar mest av allt. Det är inte det värsta som kan drabba mig men det är svårt ändå. 


Survivors: the Art of Dressage

Nu är det gjort!
Min och Rye´s debut på dressyrbanan.
Och vi överlevde.

Redan på framridningen (Rye var så fin med knoppar) kändes Rye koncentrerad med rätt fokus för en gångs skull, det är det man aldrig vet med honom.
Sedan gick vi in på banan och visade upp oss. Vi lyckades ta oss igenom utan större missar.
Rye, även kallad Hacke Hackspett, fällde ner huvudet snarare än gick i form och jag, ja jag klamrade mig fast för allt kung och fosterland och gjorde allt som stod i min makt för att få stopp på SKUMPANDET. Lättare sagt än gjort.

När domaren var klar med sitt protokoll fick jag och Rye ställa upp oss och konversera med domaren.


Domare: Jaha, vi börjar med de positiva bitarna

Börjar med de positiva bitarna?? Det betyder att det finns negativa också..

Jag: Aaa

Domare: Vad tyckte du var positivt?

Ska JAG svara på det..?

Jag: Jag tyckte han var snäll och ambitiös, ställde upp för mig och framför allt var koncentrerad.
Domare: Brukar han inte vara koncentrerad?
Jag: Nej han kan stirra långt bort i fjärran och då får man inte kontakt med honom.
Domare: Så som han gör nu?
Rye står och stirrar långt bort i fjärran.

Jag: Aaa.

Domare: Okej, vad mer?

Jag: Jaa, vi fick ju till allt på rätt ställen och så..

Domare: Var det ditt mål med programridningen?

Jag: Mitt mål var att överleva programridningen..

Domare: Jamen, det gjorde ni ju gott och väl! Fanns ingen risk till att ni inte skulle göra det! Eller hur?

Jag: Nej det är ju sant.

Domare: Vad jag ser är en stor häst -
Bara 177cm hög.

Domare: - som inte riktigt är framme för skänkeln och därför glappar väldigt mycket fram i bettet. Men jag tror att det finns mycket och hämta hos den här hästen och det tror jag att du kan få fram om du rider med mer självförtroende. Just nu ser det ut som att ni ber om ursäkt för att ni finns till inne på dressyrbanan, men gör inte det utan rid mer och visa att här kommer jag!

Jag: Aaa det här är vårt första dressyrprogram tillsammans, annars så hoppar vi mest..

Domare: Ja jag såg det på galoppombytet nere i hörnet.

Tusan också, att galoppombyten inte ingår i ett Lätt B program..


Vi slutade trots allt på 53%, min mardröm var att vi skulle hamna på 47% så jag är nöjd: nu kan det bara bli bättre! Protokollet innehöll mestadels positiv kritik, jag tror domaren gillade Rye :) Nu blir det att trimma dressyr framöver!

Duktigaste Rye!!!


Snart är det jul

Jaa snart är det jul och på Grana tränas det för fullt inför Lucia showen.

Bland annat våran kadrilj på nio hästar varav:
tre halvblod, en travare, en frieser, en fjording, en new forest och två korsningsponnyer :)
Ska bli himla kul, vi hittar på en massa annat bus också.


Sedan några ord om skolan.
Jag och Rye i hoppningen: jag får höra att jag har en väldigt lydig häst, men att jag är alldeles för pedantisk (vilket jag ser som både positivt och negativt ;) )
Jag och Rye i dressyren: vi visar trevlig vilja och är ambitiösa, men vi har mycket kvar att jobba på..

Huh! Få se om jag o Rye överlever vårt livs första dressyrprogramträning imorgon..
Ready or not, here we come!


Smider planer

Jag vill lägga upp bilder på bloggen men datorn vägrar samarbeta! Så tyvärr, inga bilder.

Men, däremot lite framtida planer:

  • Globen helgen! Det blir trots allt globen för mig i år igen tillsammans med syster o mamma :)
  • Lucia! Det blir middag och trevlig kväll med Ky klassen. Och jag ser fram emot Granas årliga lucia show!! Den tränar vi stenhårt inför.
  • Julavslutning med klassen, sedan jul lov :)
  • GeKås shopping/roadtrip, totalt blir vi fem brudar som gör vägarna och Ullared farligt ;) naajs
  • Julafton! årlig tradition att bogsera in alla hästar kanske? Sedan feest ;)
  • Träna och träna och träna under julen inför skolstarten. Dessutom besöka min ridpraktikplats.
  • Längre än så har jag inte kommit :)

Hästtjej med noll koll!

Haha.. aa så det kan gå ibland. Som t. ex i tisdags.

Jag skulle precis åka från skolan till stallet. Bilen startar, backar ut från parkeringen och sedan dör den. Vill inte starta, alls.

Efter samtal med pappa (har svaren på livets alla gåtor, i varje fall alla tekniska gåtor) och klasskompisar som inte hade några startkablar (ingen av oss skulle heller våga sätta startkablarna i alla fall) och försök att rulla igång bilen (gick inte trots det stora antalet hästtjejer varav en motorkunnig hästtjej) så gick jag, Maja och Cissi upp till lantbruksskolans lärarrum i jakt på startkablar.

Trodde att jag skulle möta ett par hjälpsamma och händiga lärare men nej, de var väldigt skeptiska och sa: det är bara att rulla igång bilen. Har ni redan gjort det? Jamen ni vet att växeln ska vara i och ni ska försöka starta bilen. Har ni dragit ur handbromsen? Äh gå in o prata med Per. Han heter snälle Per; snälle snygge Per.
Efter mycket om och men samt under protester följde Per med ut till parkeringen. Han krävde att jag skulle tvätta hans bil om han fick igång min. Jag undrade om han ens ville det när han skulle se hur min ser ut, sedan frågade jag om det gick bra att jag använde spolspilta och hästschampo. Det gick bra.

Följande kommentarer fälldes den närmaste timmen, vaktmästare och motorkunniga elever blev involverade i min bil:

-Den här är bara att köra till skroten direkt.
-Vad har den gått för något? (Hästtjejer som vi är svarade Maja lätt fälttävlan)
-Har du bensin i?
-Har du haft radion på för länge? Jaså radion var stulen.
-Silvertejp också, var det inte den här bilen som är med i "Svensson Svensson" Filmen? (sa ju att min bil är kändis)

Till slut hittade de felet, en säkring hade gått och jag kunde köra vidare med min älskade bil <3


Tillsammans

Tillsammans är man mindre ensam

men vad som än händer är man alltid ensam


Restaurangen i Gamla Stan

Ja jag kan inte låta bli att ibland tänka tillbaks på mitt gamla jobb i gamla stan. För ett år sedan när jag gick hem från jobbet, mot tunnelbanan mitt i gamla stan. Stenbyggnaderna som bara osar historia, alla kända människor som bor här och som klivit på samma trottoarer genom tiderna. Jag slutade jobba sent på kvällen, och när jag såg upp mot taken lyste månen ner på gamla stan och trafiken hördes i bakgrunden. Alla människor som gick ut på krogen medan jag gick hem; helt slut i huvudet efter flera timmars jobb. Ibland jobbade jag mer än tio timmar i sträck.

Alla spännande människor och turister jag mötte via mitt jobb. Jag som inte ens visste vilken sida gaffeln skulle ligga på när jag började; plötsligt skulle jag leka vinproffs och sälja de dyraste flaskorna! Och vissa kvällar satt Olderico och spelade bandoñon (stavas d så..?) vid fönstret. Bakgården som under sommarkvällarna lystes upp av levande ljus. Grabbarna i köket som skrålade ikapp med "Svenska favoriter" på radion. Restaurangen fylldes av sydamerikansk musik som handlade om brustna hjärtan och kärlek.. Och världens absolut godaste mat!!!!

Jag måste antagligen ha lämnat spår efter mig i restaurangen,haha. Roberto till exempel, som blev så glad när han kunde lära mig allt han kunde. Vi körde vårt eget stuk och hade sjukt kul tillsammans även om vi också skrek på varandra. Haha. Ibland undrade jag om inte jag själv hade sydamerikanskt blod: de är kända för sitt vilda temperament och jo tack, det var inte lätt alla gånger att jobba ihop med den här ligan. Jag lärde i alla fall Byron svenska och vi hade roligt tillsammans, vi skötte restaurangen själva vissa kvällar.

Igår skrattade jag. Jag fick sms; av Roberto. Haha, än har han inte glömt mig och han undrade hur det går för mig. Jag frågade om de klarade sig utan mig på restaurangen. Vi får se vad han svarar.

Senaste häst-veckan

Senaste veckans ridning.

Måndag Först var det instruktörslära och jag red Sune som tyckte jag var oerhört besvärlig som krävde saker av honom. På kvällen var det Pay and Jump tillsammans med Rye, vi hoppade 110cm, sex stycken hinder med två nerslag. Han kändes fin i alla fall <3

 

Tisdag Jag och Linn red ut, Linn på Fatima och jag på Rye. Det var kolsvart ute men vi satte på reflexer och en dåligt fungerande pannlampa. Hästarna var duktiga. Vi red upp till kyrkan förbi kyrkogården och skolan, sedan travade och galopperade vi längs Göta Kanal, gick över ett övergångsställe och sedan hem genom skogen.

 

Onsdag Först blev det en välbehövlig dressyr träning för Malin tillsammans med Rye. Han var jätteduktig. Vi tränade bakdelsvändningar o Malin körde hårt med oss. På eftermiddagen longerade jag Pärlan som skötte sig bra.

 

Torsdag På förmiddagen var det unghästlära och då red vi först ut i skogen. Jag satt på ridskolehästen Starlight som var jättesöt. Sedan fick jag rida 2,5 åringen O´Diablo på flisbanan. Idag galopperade vi också och Diablo är en söt häst han med :) Ett missförstånd blev det där jag höll på att åka av (haha klantig som man är) men allt gick bra. Gick en promenad med Rye på kvällen.

 

Fredag Imorgon vilar Rye, men kanske blir det lite nötande på Phoebe.

Lördag Lucia träning på Phoebe, sedan tänkte jag rida markarbete på  Rye.

 

Söndag Tävling, sista omgången av allsvenskan tillsammans med Rye :)

 

Hmm jag spånar vidare. Känner mig inte speciellt begåvad just nu men det enda att göra åt saken är att träna ännu mer. En smart sak som Tusse sagt som jag bär med mig är:

"Man är ingen duktig ryttare när man tycker att man kan allt, en duktig ryttare blir man när man inser vad man har kvar att lära sig."

Jag vet vad jag har kvar att lära mig, vilket måste vara positivt  :)  Men ack, så lätt det var när man som 12-åring bara kände sig BÄST hahaha...


Ambition eller idiot-förklaring?

Det är ANDRA gången det händer mig.
Jag går ut genom ytterdörren och vet att jag inte behöver nyckeln för att låsa - det är bara att dra igen dörren.
Jag drar igen dörren. I samma ögonblick som den smäller igen inser jag att min nyckelknippa är kvar på insidan av det låsta huset.
Tillsammans med min bilnyckel. Bilen startar inte utan nyckel.

När detta hände mig idag var klockan fem på eftermiddagen och det var kolsvart ute. Hon som jag bor hos var inte hemma ännu och jag hade ingen lust att ringa o stressa henne genom att fråga var hon var någonstans.
Jag skulle till stallet för att pyssla med Rye och göra hinkarna. Jag gick till stallet, igenom den mörka skogen..

När jag gick där på vägen kunde jag inte ens se handen framför mig  och det var knäpptyst.

Är jag ambitiös nu eller bara idiot-förklarad? tänkte jag.

Vilka problem vi har

Syrran vet inte om hon kan få ut papperet som kört fast i skrivaren


Mamma vet inte om pappa kan laga pick upen


Pappa vet inte om han kan fixa röret som leder till vattnet


Lillebror vet inte vilken ursäkt han ska använda för att slippa gå ut med hunden


Linn vet inte hur länge hennes hårnät håller


Jonna vet inte hur hon ska göra för att slippa "bli ett fattigt afrika barn i nästa liv"


Suzy vet inte vad hon ska göra för att bli av med sin fanclub av beundrare på skolan


Min katt Ninni vet inte vilket alternativ hon ska välja: a) Prata allvar med Lollo så hon stannar hemma  b) Flytta med Lollo till huset i Linköping med 16 katter som Ninni kan klösa ut ögonen på  c) Adoptera Linda som vikarie medan Lollo är borta
Plan c) är under bearbetning.



... och Lollo vet inte hur hon ska få loss vattenslangen från Rye.

 

 


Kändis volvon!

Vem har undgått att se att min gula fara (kycklingracern) är kändis?

Den är bland annat med i den gamla "Svensson svensson" filmen där Gustav lassar bilen full o kör till Stockholm. Nu är den också med i "Bonde söker fru" där bonden med islandshästar har en likadan bil som mig ;)




Sedan citat från Tusse helgen som var..

"Tusse du är ju helt galen och säger så tokiga saker, och sedan funkar det!" (Petrina)

"Du ska inte göra som jag säger, du ska göra som jag menar." (Tusse)


Längtan

Nej jag åker nog hem för ofta för att få hemlängtan. Dessutom är den här utbildningen något jag velat göra alldeles för länge för att vilja något annat. Men det är saker som jag saknar med jämna mellanrum, bland annat:

  • Möjligheten att rida markarbete på förmiddagarna, släpa fram bommar och med mera som jag vill ha att traggla över.
  • Kunna dra ut med vännerna o göra stan osäker ;) Eller bara allmänt snacka skit.
  • Fika med stallkompisarna och mammas nybakat gott :)
  • Stå i stallet o snacka skit m Linnéa in på småtimmarna om kvällarna, och våra galopprundor!
  • Prata häst m ridkompisarna på Solna.
  • Onsdagshoppträningarna.
  • Och allt mys som kommer snart med julen.. bara stämningen, pyntandet, lucia förberedelserna inför årets show, sofies pepparkaksbak ;) härligt!

 


Positivt

Uschi känns som jag bara beklagar mig här på bloggen! Därför väljer jag att ta upp några positiva egenskaper om mig själv nu:

- Envis och målmedveten
- Ambitiös och ödmjuk (tror jag?)
- Vägrar ge mig
- Van vid att hugga i
- Flummar och skrattar gärna
- Gillar att prata, sällskapssjuk
- Gillar att rida och börjar bli bättre på det :)
- Optimist i många lägen
- Älskar att hitta på tokigheter
-

hmm där tog det slut..?


Idag: har jag ridit de tre finaste hästarna som finns!
Först Rye (som typ dog) på hoppträningen för Loa.
Sedan Ulmus (som nästan dog) red jag dressyr på.
Sist Phoebe (som är bäst förutom vissa pilotfel) som sa: att nu sitter du still matte o låter mig sköta det här! Annars gör jag det utan dig! :) Min fina ponny <3


Slutligen: tack till alla er som orkar lyssna på mig och mitt självkritiska jag. Det finns en del positivt i det: det driver mig vidare att utvecklas och jag vägrar ge mig. Mental träning när det kommer till ridning är ett måste för mig, samt i annat också. Tack tack tack: vänner familj tränare och mina söta hästar.
Ni gör min vardag möjlig.


Ta reda på orsaken så har du lösningen.

Andra sidan jordklotet

Det följande är en rad ur boken "Juloratoriet", några ord som jag ofta tänker på och minns. De går ungefär så här:


"Och han hade rest till Nya Zeeland, andra sidan jordklotet, endast för att inse att det var meningslöst att fly det där hemma. Samma människor fanns här som hemma i Sverige, de hade dock andra namn och skepnader."

Det går inte att fly det. Let´s face it.


Blickar mot 2010

Kanske är det för tidigt att smida planer inför nästa år, då det här året inte är slut än.

Men det är drömmar och mål som bygger upp hoppet och drivkraften antar jag :)

2010:

- Diplomeringar och prov på skolan ska klaras av och helst leda till att jag blir godkänd.. gulp!

- Ridpraktik och ridskolepraktik! Spännande och betyder att jag o Rye får flytta till hemmaplan igen.

- Hitta jobb! Tjäna pengar för att ha råd med mitt liv

- Ny tävlingssäsong att ladda upp inför.

- Utlandssemester! Favorit i repris! :D
- Meetings runtom i Sverige tillsammans m syrran, mamma o pållarna. Camping med häst, kan inte bli bättre!
- Hästresa till England? Jag tror nog att det skulle kunna finnas intresse för en typ weekend i England på hästtävling. Vore himla kul att få till något sådant = shopping, hästar, vänner och hästar!
- Sedan mer praktik och erfarenhet! Blir en himla massa hästar nästa år med andra ord :D Kan knappt vänta X)


Magnus Uggla

Haha jaa i lördags ägnade jag o syrran 1,5 timme till magnus uggla då jag saknar bilradio.
Han har gjort mycket flummiga låtar som fått mycket kritik, men jag vet att jag tillsammans med många fan där ute uppskattar ugglas musik :) Dessutom har han gjort många låtar som är så sjukt vackra att jag nästan börjar böla när jag lyssnar på dem.. Hur fin är inte den här till exempel:

Du o jag, vi ville dela livet
Fanns ingen oro eller tvekan, vad kunde gå snett
Men idag, tar vi varann förgivet
O har förlorat att det där som var så rätt

Men vad är det då som gör att jag är kvar
fast jag har sagt jag ska gå
Kan det va kärlek å
Kan det va så
Att jag nog älskar dig ändå

Vi har, tappat bort varandra
Som att otrohet och svek inte spelar nån roll
Står kvar, fast går i smyg till andra
Kanske bäst vi ger oss av åt varsit håll

Men vad är det då som gör att jag är kvar
fast jag har sagt jag ska gå
Kan det va kärlek å
Kan det va så
Att jag nog älskar dig ändå

Tid att bryta upp, dags att ta ett kliv
Packa väskan, ge sig av mot ett eget liv

Men vad är det då som gör att jag är kvar
fast jag har sagt jag ska gå
Kan det va kärlek å
Kan det va så
Att jag nog älskar dig ändå

Kan det va kärlek å
Kan det va så
Att jag nog älskar dig ändå


Häst

Skrev för inte så länge sen om att det är uppförsbacke just nu. Det är det fortfarande men jag börjar se slutet av backen.

Idag red jag dressyr på Rye och det som jag väntat på kom idag. Rye släppte efter och bjöd ärligt, hjälp vad fin han kändes!

Det är sådana korta stunder som driver mig vidare. Tack Rye!

Mina jag

Lite av vem jag är ^^

Dotter

Syster

Kompis

Klasskompis

Hoppryttare

Hästtjej
Dressyr wannabe
Former IB-student (graduated!)
Vreta Elev
08
Barnbarn
Systerdotter
Brorsdotter
Kusin
Studerande
Bilist
Bloggare
Resande
Babblare
Gnällspik
Tidsoptimist
Flummare
Grubblare
TV-tittare
FB nörd
Sockerberoende
Icke-rökare

Hahah.. jaa har jag glömt ngt? Troligen men aja


Uppförsbacke

Just nu befinner jag mig i en motgång.
Och inte blir det bättre av att det är grå höst ute.
Jag försöker "ta kontroll" över mina känslor just nu och jobba vidare, kämpa helt enkelt.
Nu när jag ändå kommit en bra bit på vägen m Rye, men fortfarande har mycket kvar att jobba på, måste jag även se till att hänga med själv; utvecklas.
Det sista jag vill är att svika min häst.

Men som pappa sa idag, och han slog huvudet på spiken:
"Det är bara lite skit bakom spakarna"
Jag måste rensa bort den skiten, haha. För värre än så är det inte. I alla fall inbillar jag mig själv det! :)

Häromdagen var Syrran med mig i skolan på ungdomsledarkursen.
Läraren sade: "Är man hård mot sig själv så tänk om du skulle behandla andra lika illa som du behandlar dig själv. För det gör ni ju inte."
Ämnet var det här med prestationsångest och stress bland annat.
Syrran vände sig mot mig och flinade: "Tänk Lollo vilken elak människa du skulle vara om du behandlade andra såsom du behandlar dig själv!"
Sorgligt, men sant. Jag kunde inte låta bli att skratta åt det. Men det är värt att tänka på.

;)


Lite England

Kollade igenom gamla bilder på datorn, bilder jag tog när jag var 2 veckor i England för ett år sedan.


Härlig utsikt över New Forest



Fölunge som är lite blyg för kameran..


Jazz och Jewel som jag höll ridlektioner för på engelska, bara det var en upplevelse!


RSS 2.0