LONY

Det följande är en rad ur boken "Juloratoriet", några ord som jag ofta tänker på och minns. De går ungefär så här:


"Och han hade rest till Nya Zeeland, andra sidan jordklotet, endast för att inse att det var meningslöst att fly det där hemma. Samma människor fanns här som hemma i Sverige, de hade dock andra namn och skepnader."

Det går inte att fly det. Let´s face it.

Kanske är det för tidigt att smida planer inför nästa år, då det här året inte är slut än.

Men det är drömmar och mål som bygger upp hoppet och drivkraften antar jag :)

2010:

- Diplomeringar och prov på skolan ska klaras av och helst leda till att jag blir godkänd.. gulp!

- Ridpraktik och ridskolepraktik! Spännande och betyder att jag o Rye får flytta till hemmaplan igen.

- Hitta jobb! Tjäna pengar för att ha råd med mitt liv

- Ny tävlingssäsong att ladda upp inför.

- Utlandssemester! Favorit i repris! :D
- Meetings runtom i Sverige tillsammans m syrran, mamma o pållarna. Camping med häst, kan inte bli bättre!
- Hästresa till England? Jag tror nog att det skulle kunna finnas intresse för en typ weekend i England på hästtävling. Vore himla kul att få till något sådant = shopping, hästar, vänner och hästar!
- Sedan mer praktik och erfarenhet! Blir en himla massa hästar nästa år med andra ord :D Kan knappt vänta X)

Lite av vem jag är ^^

Dotter

Syster

Kompis

Klasskompis

Hoppryttare

Hästtjej
Dressyr wannabe
Former IB-student (graduated!)
Vreta Elev
08
Barnbarn
Systerdotter
Brorsdotter
Kusin
Studerande
Bilist
Bloggare
Resande
Babblare
Gnällspik
Tidsoptimist
Flummare
Grubblare
TV-tittare
FB nörd
Sockerberoende
Icke-rökare

Hahah.. jaa har jag glömt ngt? Troligen men aja

Just nu befinner jag mig i en motgång.
Och inte blir det bättre av att det är grå höst ute.
Jag försöker "ta kontroll" över mina känslor just nu och jobba vidare, kämpa helt enkelt.
Nu när jag ändå kommit en bra bit på vägen m Rye, men fortfarande har mycket kvar att jobba på, måste jag även se till att hänga med själv; utvecklas.
Det sista jag vill är att svika min häst.

Men som pappa sa idag, och han slog huvudet på spiken:
"Det är bara lite skit bakom spakarna"
Jag måste rensa bort den skiten, haha. För värre än så är det inte. I alla fall inbillar jag mig själv det! :)

Häromdagen var Syrran med mig i skolan på ungdomsledarkursen.
Läraren sade: "Är man hård mot sig själv så tänk om du skulle behandla andra lika illa som du behandlar dig själv. För det gör ni ju inte."
Ämnet var det här med prestationsångest och stress bland annat.
Syrran vände sig mot mig och flinade: "Tänk Lollo vilken elak människa du skulle vara om du behandlade andra såsom du behandlar dig själv!"
Sorgligt, men sant. Jag kunde inte låta bli att skratta åt det. Men det är värt att tänka på.

;)

Kollade igenom gamla bilder på datorn, bilder jag tog när jag var 2 veckor i England för ett år sedan.


Härlig utsikt över New Forest



Fölunge som är lite blyg för kameran..


Jazz och Jewel som jag höll ridlektioner för på engelska, bara det var en upplevelse!

Jag lär mig av mina misstag.

Eller inte.

Att vara ödmjuk är en styrka

Som ryttare utsätter man sig själv och sin häst för oerhört många faror när man bestämmer sig för att rida ut, utanför ridhusets fyra väggar.

• Älgar (Ryttarna tror att dessa är köttätare, knappast vegeterianer)
• Kossor (Hästarna tycker dessa är missbildande hästar som stirrar skräckinjagande på dem)
• Får (Stenar som plötsligt rör sig, säger hästarna)
• Lastbilar (Hästarna tycker att dom är stora samt ger ifrån sig ett pysljud, som påminner om hästarnas varningsljud)
• Plast i alla former (Oförutsägbart ed otäckt ljud som kan anta alla skepnader)
• Vattenpölar (Här lurar alla sorters sjöodjur, hur många sorter som existerar är inte fastställt ännu)
• Stenar (Svårt att avgöra om det är ett får eller inte)
• Shetlandsponnyer (Alldeles för små för att kunna definieras som hästar samt svåra att tyda)
• Vita streck på vägen (Som om inte svarta fläckar på marken vore tillräckligt läskigt, så finns det även vita..)
• Traktorer (Ryttarna förknippar dessa med fara, hästarna förknippar dem med mat)
• Islandshästar (Vissa hästar har klaustrofobi, andra har Islandsfobi)
• Vattenslang (Kan inte vara annat än en anakonda)

Men idag när jag var ute o red på Chronos tillsammans med Madde & Lacoste så hände något so jag skrattade åt (trots stundens blodiga allvar).

Madde & L travade först fram på stigen och jag & Kronken efter. I förbifarten får jag syn på en liten gul skylt med svart text på sidan av stigen.

"Madde! Stopp!"

"Vad?" Precis då tvärnitar Lacoste för en vattenpöl på marken.

"Det var en skylt där, det stod: RISK FÖR SKJUTBANA. Titta där är en till skylt! Madde, vi befinner oss på ett övningsfält för skottlossning!!!"

Som tur var så regnade det, därför var det ingen övning just då. Haha, det sägs att man ska akta sig för att rida ut under älgjakt. Är det att leka med döden när man ställer sig framför gevären??

¤ Hur söt är inte de här lilla kissen?? Inte helt olik min lilla katt Ninni som är kvar i Stockholm! Den här kattungen bor i huset där jag flyttar in nästa vecka som inneboende.

¤ Syrran måste stanna hemma och se efter Ulmus hovböld så hon kommer kanske nästa vecka istället. Synd, men det blir nog bra i alla fall!

¤ Jag o Rajjan kämpar vidare. Rye är så himla duktig och vi jobbar på med dressyren. Skam den som ger sig. Nästa helg blir det även en regional hopptävling!

¤ Det går bra med ridningen, jag vill  bara så gärna att det ska släppa för mig o Rye även i dressyren. Men jag har ju trots allt världens finaste hopphäst och en bästa vän <3. Det går bra och är rolit att rida skolans hästar också!

¤ Trodde aldrig att jag skulle sakna dig så sjukt mycket, trodde aldrig att jag skulle bry mig. Helt plötsligt kändes det ensamt trots att man försöker tuffa på som ingenting. Det värsta av allt är att jag som vanligt klandrar mig själv. Men men, det kan inte hjälpas.

Idag gick jag o Rye en promenad i skogen i mörkret. Tänk att det har gått 2,5år nu sedan Rye blev min häst. Vi har rest runt på tävlingar o träningar och samlat på oss en massa minnen. Jag tänkte tillbaka:

För 2,5 år sedan befann sig jag och Rye i England: ett fälttävlansstall där jag jobbade i New Forest nationalpark. På det stallet råkade Rye stå. Jag hade arbetat klart för dagen och stallet var tomt. Jag sadlade Rye och satt upp. Vi skrittade ut från stallplanen, över den lilla stenbron som går över bäcken och öppnade sedan grinden som håller vildponnyerna borta från gårdsplanen.
Vi red ut i nationalparken och mötte ett par vilda new forest ponnyer som stod och betade. Vi red förbi och upp på grusvägen som omgavs av träd som inte finns i Sverige. Ekorrar och vildkaniner sprang i gräset. Vi kom fram till utkiksplatsen där en bit av skogen klippts bort för att ge en enorm utsikt från berget. Gula och gröna ängar så långt ögat når, med skogsdungar, små hus och gårdar. En engelsk idyll, som jag o Rye njöt av alldeles själva.
Vi fortsatte följa vägkanten och mötte några bilar. Gräsytan mellan vägen och skogen var ganska bred, det såg ut som om någon hade kört med sin gräsklippare där men det var vildponnyerna som betat ner gräset så jämnt. På ett ögonblick hade Rye fattat galopp för mina hjälper och vi galopperade tills gräsbanan tog slut. Vi svävade fram genom New Forests skog.

Ett par dagar senare stod det klart att jag fick köpa Rye. Ytterliggare en månad senare får min familj träffa honom för första gången, när vi hämtar honom i Örebro. Trots att han stått flera dygn på transport och lastats in och ut fram och tillbaka, så gick han rakt in i vårt släp utan att tveka.

Och nu är vi här, i Linköping. Av en ren slump har vi hamnat här också. Den där sommar ridturen i England känns avlägsen, nu när jag och Rye famlar i mörkret genom regn och lera.

<3

Jag får ibland höra att:

- jag har orealistiska mål

- för höga krav på mig själv

- att jag befinner mig i "min egen lilla värld"

- att jag bör fokusera på det som är bra lite oftare.

Hmm jag har tänkt över det här:

- det är knappast som att jag begär OS-guld i slalomskidor (vilket vore OREALISTISKT) så därför är inte mina mål orealistiska

- jag blir frustrerad när jag inte ens kan lyfta upp hakan när jag rider, sitter bara o kollar ner på hästens öron (vad nu det gör för nytta) och de kraven kan ju knappast vara så höga
- flummig har jag alltid varit, det är ingen nyhet
- visst kan man känna sig duktig ibland, men för att bli bättre är det ens svagheter som man måste träna på.

Jaa mina lärare här på skolan säger:
"Sikta mot stjärnorna så når ni molnen"

Jag tänker:

"Om jag siktar mot slutet av universum så borde jag nå...?"

:)

Haha idag fick jag äntligen en sminklektion på Make Up Store! (1000 tack brudar för presenten!) Det lät ungefär så här:

Make-Up Store-tjejen: "Vad hade du tänkt dig för sminkning?"

Jag: "Ehhr.. fest sminkning. Jag sminkar mig aldrig till vardags."

M: "Inte?"

J: "Nää jag jobbar i stall hela dagarna. När jag väl sminkar mig till fest blir det läppglans och mascara. Mina kompisar gav mig d här i present, de tyckte jag behövde lära mig hur man sminkar sig! Haha."

M: "Aha. Men du rengör ansiktet morgon o kväll varje dag?"

J: " Haha nej."

M: "Okeej, det här är ansiktsvatten och den här krämen öppnar porerna så all smuts försvinner.."

J: "Aaa såna har jag hemma."

M: "Vilken foundation använder du?"

J: "Vad är foundation för något?"

M: "Det här."

J: "Okej, använder jag concealern först och sedan .. sedan..?"

M: "Sedan foundation."

Senare.

M: "Gillar du att ha färg på läpparna?"
J: "aaa."
M: "Vad bra! Då ska jag bara springa o hämta lite saker!!!"
Jag tänker: Är det nu jag ska börja bli nervös? Tänker hon måla mina läppar blå? Gröna? Knallröda??

Hahah nej men allt slutade lyckligt och jag var nöjd med resultatet. Se bilden på inlägget innan ^^

Sedan när Lollo kom hem var det dags på att leta rätt på tvättstugen. Lollo hittade den. Hon hittade även tvättmaskiner. Men hon har ingen aning om hur systemet med lista och tvätt tider fungerar. Trots att det stod skrivet på TRE OLIKA SPRÅK. Lollo gick hem igen.


Slutligen: varför måste man sälja hästar, kan man inte bara köpa alla älsklingar där ute?