Lollo får psykbryt igen

Jag och finaste Rye på Vreta, fotograferade av Jonna och Morris!


Inte nog med att man ska lära sig allt om skötsel,utrustning, foder, beteende, ridning, skänkelvikningar, hoppning, oxrar, uteritt, terränghoppning, ridstövlar, sporrar, hösilage, hagar, färger, shetlandsponnyer, transporter, vitaminer, ridkläder, tränare, hovslagare, sjukdomar, ridhus, hästskor, vaccination, gramantyel, gröna kortet, avmaskning, ganasch och så vidare är det så mycket annat som ska klaffa.

Men inte minst ALLA KÄNSLOR som är inblandade!! Det är det absolut svåraste. Hästen ska vara mellan hand och skänkel. Framme för hjälperna. Följsam och eftergiven. Som ryttare ska man känna vilken takt man rider i. Hitta en bra känsla, leta efter den och sedan hålla kvar där.
Hästen och jag vi ska bli till ett, vare sig det handlar om dressyr hoppning eller något annat. Vi ska hitta en relation och ett förhållande till varandra. Lita på varann, ha ett samarbete och ett tätare teamwork än något annat lag.
Dessutom följer besvikelse, glädje, blod, svett, tårar, lycka, passion och frustration.

Hur hanterar man motgång och hur hanterar man framgång på bästa sätt? Kanske tar det en livstid att lära sig det.

Kommentarer
Postat av: Anna

Oj så igenkännande. Men är det inte just det här med svårigheten att få ihop allt inklusive värdet av att vara ett team som just är hela grejen. Hela drivkraften att fortsätta arbeta vidare dag ut och dag in?`Jag tror det i vart fall, skulle det vara för enkelt skulle vi rastlösa hästmänniskor lägga av.



Anna

2009-10-18 @ 01:14:40
URL: http://equipage.se/annas_blogg_sida1.html
Postat av: sofi

Ridsporten är egentligen en "hemsk" idrott =) Vi lägger tid på att få hästen i bästa form. Men kanske för lite tid på oss själva som är ryttare. Mental träning så att vi orkar hela vägen!

2009-10-26 @ 20:15:26
URL: http://blogg.ystadsallehanda.se/hastbloggen

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0