Unghästar
Jaa idag är dagen efter Ky-festen, jag hade inte haft något emot att ligga och dra mig i sängen men jag var i tid till skolan :)
På morgonen red vi unghästar. Först var det hopplektion på Marinella, den bak-och-framvända damcykeln som de beskriver henne. Hon är byggd i nerförsbacke och var inte lätt att sitta i lätt sits på.. Den lilla hästen var lite tittig, bockade och hoppade stort ibland men oj vad söt hon är ^^ Det gick bra.
Sedan var det ridning på dressyrbanan ute, i alla gångarter. Jag satt på Madame, en söt skimmel på 2,5år. Hon skötte sig jättebra, kan mycket med tanke på sin ålder.
Ikväll så red jag och Linn ut i skogen med Rye och Fatima, trots mörkret. Vi tog det lugnt, med tanke på de hårda dressyrpassen igår. Imorgon tänkte jag rida ut och galoppera Rye, innan jag åker hem till Stockholm. Det blirr Globen horseshow på söndag!
Kan inte låta bli att tänka på:
*Rye. Undrar vad som hade hänt om inte jag köpt honom, någonstans tror jag att han förstår det lika väl som jag. Det känns ibland som att han visar tacksamhet; den första hästen jag mött som gör det i så fall, om hästar kan känna så. Han arbetar och kämpar på alltid utan att klaga. Han har aldrig lagt bak ett öra mot en människa.
Vår kommunikation brister ibland och det är då det blir fel. Men samtidigt är det fascinerande hur väl vi förstår varann. I ridningen. Också så små enkla saker som jag inte alls tänker på men som faktiskt är en kommunikation och ett samspel; hur Rye vänder på huvudet för att tala om att jag spänt sadelgjorden för hårt, hur jag vet hur hans bakben ska lyftas för att underlätta för hans shivering, hur han känner till alla mina svagheter, hur han accepterar att gå bredvid mig till hagen, hur jag vet hans reaktioner i olika situationer, jag vet vad han gillar att äta, hur han lyssnar till alla mina kommandon, hur jag litar på honom och han på mig.
Alla dessa vardagliga detaljer kommer bara från att tillbringa så mycket tid som möjligt med varandra.
*Phoebe. Tänk om någon annan skulle sitta i din sadel och känna det som jag känt så många gånger. Den ryttaren skulle känna sig oslagbar.
På morgonen red vi unghästar. Först var det hopplektion på Marinella, den bak-och-framvända damcykeln som de beskriver henne. Hon är byggd i nerförsbacke och var inte lätt att sitta i lätt sits på.. Den lilla hästen var lite tittig, bockade och hoppade stort ibland men oj vad söt hon är ^^ Det gick bra.
Sedan var det ridning på dressyrbanan ute, i alla gångarter. Jag satt på Madame, en söt skimmel på 2,5år. Hon skötte sig jättebra, kan mycket med tanke på sin ålder.
Ikväll så red jag och Linn ut i skogen med Rye och Fatima, trots mörkret. Vi tog det lugnt, med tanke på de hårda dressyrpassen igår. Imorgon tänkte jag rida ut och galoppera Rye, innan jag åker hem till Stockholm. Det blirr Globen horseshow på söndag!
Kan inte låta bli att tänka på:
*Rye. Undrar vad som hade hänt om inte jag köpt honom, någonstans tror jag att han förstår det lika väl som jag. Det känns ibland som att han visar tacksamhet; den första hästen jag mött som gör det i så fall, om hästar kan känna så. Han arbetar och kämpar på alltid utan att klaga. Han har aldrig lagt bak ett öra mot en människa.
Vår kommunikation brister ibland och det är då det blir fel. Men samtidigt är det fascinerande hur väl vi förstår varann. I ridningen. Också så små enkla saker som jag inte alls tänker på men som faktiskt är en kommunikation och ett samspel; hur Rye vänder på huvudet för att tala om att jag spänt sadelgjorden för hårt, hur jag vet hur hans bakben ska lyftas för att underlätta för hans shivering, hur han känner till alla mina svagheter, hur han accepterar att gå bredvid mig till hagen, hur jag vet hans reaktioner i olika situationer, jag vet vad han gillar att äta, hur han lyssnar till alla mina kommandon, hur jag litar på honom och han på mig.
Alla dessa vardagliga detaljer kommer bara från att tillbringa så mycket tid som möjligt med varandra.
*Phoebe. Tänk om någon annan skulle sitta i din sadel och känna det som jag känt så många gånger. Den ryttaren skulle känna sig oslagbar.
Kommentarer
Postat av: Anna
Vad fint skrivet om Rye! Fin fint och grattis!
Vad såg du i Globen? Själv var jag där fredag och lördag men var på tok för trött för att gå dit söndag :)
Trackback
