LONY

Hmm datorn vägrar lägga upp nya bilder på bloggen så därför kommer några favorit i repris istället :)

Jag och Giovanni, Avesta Tusse Läger 2006

Sötnosar!

Syrrans förra ponny Nektar och hans bästis Pepito (Lusitano) sommaren 2006, Tusse Läger

Usch det känns motigt ibland. Att tro på sig själv och det man gör, att bara överleva vardagsbekymmer kan ibland kännas lika tungt som att bestiga Mount Everest.

Men varför klagar jag?

Nu de senaste dagarna inser jag ju hur små mina problem är i jämfört med andras. Tänk om ens älskade häst är skadad för livet utan möjlighet att återhämta sig? Tänk om man av urusla skäl tvingas sälja eller lämna iväg sin häst, bästa vännen? Tänk om man inte längre har möjlighet att göra det man älskar mest av allt?

Jag har inga sådana problem. Jag har Rye och Phoebe och jag kan göra det jag älskar mest av allt. Det är inte det värsta som kan drabba mig men det är svårt ändå.