Terräng fordon
Hihi.. här om dan var det snö och jag insåg att min skottkärra inte skulle kunna ta sig fram vid lunchfodringen av hästarna. Därför hjälpte pappa mig att få ut fyrhjulingen (fyrhjulsdrift och en släpvagn efter) och han väntade i verkstan tills jag var klar.
Sara, som är världens snällaste, bestämde sig för att hjälpa mig med lunchen och doggy oliver var också med som assistent. Det gick bra, vagnen hoppade av ibland då spärren på den var lite igensnöad. Sedan körde vi igenom en oplogad sväng och möttes av en enorm snöhög (STOR). Vi frågade oss själva om vi skulle klara av att komma över den. Jamen vi hade ju fyrhjulsdrift så inga problem!!!
Ehh.. Lollo var feg med gasen och kärran gjorde inte saken lättare så vi körde fast. Hästarna i hagen hade mycket underhållning.. Det var bara att börja gräva, försöka få hjulen att fästa.. Vi grävde o grävde o grävde.
Jag garvade åt det hela.
"Ja, du Sara, medan andra gräver snögrottor så gräver vi fram fyrhjulingar!"
"Som "Barnen på Frostmofjället!!!""
Och faktiskt så fick vi loss den! Men det retade oss att om vi hade haft en karl med oss hade det gått på en gång för "killar klarar allt"! Men tjejer är bäst!
Men problemet var att det var en vääääldigt lång väg tillbaka att backa fyrhjulingen med släp. Framför allt eftersom släpet har ett eget liv.. Bångstyrig med andra ord. Då kom Therese och tyckte vi behövde hjälp. Vi vände släpet och backade sedan tillbaka fyrhjulingen för att sedan köra tillbaka och dra släpet framåt åt rätt håll. Sen kom pappa o undrade var vi hade tagit vägen. Lunchfodringen var inte ens nästan klar. Pappa flinade åt oss och Sara lovade att aldrig mer hjälpa mig eftersom hon bara ställde till det.
Det är lugnt Sara, det var inte ditt fel. :)
Sara, som är världens snällaste, bestämde sig för att hjälpa mig med lunchen och doggy oliver var också med som assistent. Det gick bra, vagnen hoppade av ibland då spärren på den var lite igensnöad. Sedan körde vi igenom en oplogad sväng och möttes av en enorm snöhög (STOR). Vi frågade oss själva om vi skulle klara av att komma över den. Jamen vi hade ju fyrhjulsdrift så inga problem!!!
Ehh.. Lollo var feg med gasen och kärran gjorde inte saken lättare så vi körde fast. Hästarna i hagen hade mycket underhållning.. Det var bara att börja gräva, försöka få hjulen att fästa.. Vi grävde o grävde o grävde.
Jag garvade åt det hela.
"Ja, du Sara, medan andra gräver snögrottor så gräver vi fram fyrhjulingar!"
"Som "Barnen på Frostmofjället!!!""
Och faktiskt så fick vi loss den! Men det retade oss att om vi hade haft en karl med oss hade det gått på en gång för "killar klarar allt"! Men tjejer är bäst!
Men problemet var att det var en vääääldigt lång väg tillbaka att backa fyrhjulingen med släp. Framför allt eftersom släpet har ett eget liv.. Bångstyrig med andra ord. Då kom Therese och tyckte vi behövde hjälp. Vi vände släpet och backade sedan tillbaka fyrhjulingen för att sedan köra tillbaka och dra släpet framåt åt rätt håll. Sen kom pappa o undrade var vi hade tagit vägen. Lunchfodringen var inte ens nästan klar. Pappa flinade åt oss och Sara lovade att aldrig mer hjälpa mig eftersom hon bara ställde till det.
Det är lugnt Sara, det var inte ditt fel. :)
Kommentarer
Trackback
