LONY

Mitt liv är upp och ned och ut och in just nu, men jag tänkte berätta vad som hände igår. (Påskafton)

Första gången jag jobbar på påskafton, det var första gången för Byron också och vi jobbade lunch ihop. Det var en hel del folk men inte så mycket i restaurangen.
Det kom in en man i ca 60-års åldern och slog sig ner för att äta.
Jag föreslog att han skulle ta entrecote och då frågade han om den var bra för han hade minsann jobbat med restaurang i hela sitt liv och var expert på kött och vin. Han ville ha sin entrecote a la plait, vilket jag aldrig hört förut och inte Byron heller. Då fick jag fråga mannen igen vad han menade. "Jo, förstår du lilla vän..." Han började förklara men jag fattade fortfarande inget.
"Vill du ha den medium eller väl stekt?" Frågade jag och svaret blev rare till slut.
Han var tydligen himla nöjd med vinet och beställde in notan innan maten hade kommit (?????). Sedan serverade jag maten och han la till ännu en konstig term om vinet, därmed serverades han ett glas till.
Sedan gick han ut ur restaurangen. Utan att ha betalat, ätit eller druckit upp.
Jag sprang ikapp honom och påminde honom om notan så han bad om ursäkt och kom tillbaka. Han fick notan sedan satt han ner vid sitt bord och väntade.

Varningsklockorna började ringa, den här gubben tänkte inte betala var jag övertygad om. Byron frågade vad det var som hände och jag svarade att jag inte visste. "Är han full?" frågade Byron. VA? Full??? tänkte jag och stirrade på gubben men han luktade ju ingen sprit. Nej det var droppen jag ville inte ha kvar honom i restaurangen.
Gubben ojade sig borta vid fönstret. Det var bara han o två italienare i restaurangen.
Jag tänkte att den här gubben skulle nog avskräcka andra gäster från att komma in. Och det tog en himla tid innan han betalade

Till slut gick jag fram till gubben o frågade om han ville betala. Han stirrade på mig och sa ja. Men inget hände. Efter en stund gick jag fram till honom igen och frågade om han vill betala.
Gubben: "Ja, det vill jag."
Jag: "Kan du betala?"
G: - Vad i... det är klart jag kan betala.
Han gräver i fickorna o halar fram 20kr i mynt.
J: - Det här räcker inte.
G: - Vadå räcker inte?
J: - Det här är bara 20kr.
G: - Jaha hur mycket ska du ha då
J: - Notan ligger på 311kr. Kan du betala?
Guben suckar och ojar sig. Ställer sig upp framför mig (så han ser stor och farlig ut, han är längre än mig) och gräver i fickorna. Jag är så arg att jag skulle kunna klappa till honom. Om han inte betalar vad gör jag då??? Mitt leende är helt utsuddat och jag ser förbannad ut o stírrar honom i ögonen m handen utsträckt.
Till slut halar gubben fram ytterligare ett par mynt. 30kr.
G:- Sådär.
J:- Det här räcker inte. Notan är på 311kr.
G:-Jamen du har ju pengar.
J:-Det här är bara 30kr.
G:- Vet du vad du håller på med nu??
J:- Ja, jag tar betalt.
G:- Jag har aldrig varit med om maken..
J:- Behöver jag ringa polisen?
G:- Polisen? Har du en aning om vem jag är?!
J: - Kan du betala?
Till slut får jag 400kr i sedlar av mannen.
J:- Vänta så ska du få din växel.
G:- Jag tänker aldrig mer komma tillbaka till det här skit stället.
Han öppnar dörren för att gå ut.
J:- Ja hejdå varsågod.
G:- Du är den fulaste människa jag någonsin mött!
J:- Tack så mycket  HEJDÅ!

Jag blev av m gubben som glömde kvar sin tidning, bok "Nobel pris middagar" och tio kr. Jag fick alltså 100kr i dricks men d var jag inte intresserad av. Italienarna stirrade. De hade ju inte förstått ett ord av vad vi sagt. Jag sa till Byron att jag slängde ut gubbjäveln. Jag pratade så fort så Byron hängde knappt med vad jag sa.
Italienare lämnar aldrig dricks. Dessa två lämnade 25kr. De blev väl tillräckligt skraja antar jag hahaha...